Vad innebär det att förstå något? Jag skrev i Blog #1 om att man kan veta vad som är ett problem. Då är det någorlunda lätt att beskriva och förklara orsakerna till vad man önskar hjälp med. Ett exempel är att berätta att man har ångest och önskar hjälp. Klienten beskriver hur ångesten har påverkat t ex relationer. De kan beskriva i vilka situationer de har haft det som svårast.
En annan sak är att kunna notera känslorna och kroppsliga reaktioner kopplade till vad man berättar. Oftast berättar vi vad vi är med om på ett distanserat sätt. Kanske ännu mer när man är i möte med psykolog. Att dela känslorna kan kännas nära och man håller vad som man är bekymrad över på avstånd.
Att tänka är ju inte att känna. Och att berätta en tanke, ungefär, är inte att vara närvarande med känslan.
Psykologer delar upp mänskligt varande i känslor, tankar och handlingar. Det är en grov indelning och som kan vara hjälpsam. Vi kan prata om känslor utan att vara känslomässiga. Vi kan tala om tankar och vara intellektuella. Det går att prata om beteenden utan att vara känslomässigt involverad.
Just ångestproblematik är ett bra exempel på vilken skillnad det är mellan att berätta om ångesten mer intellektuellt och att berätta om ångest och samtidigt observera reaktioner i kroppen samt eventuellt känslor som uppkommer.
När jag närmare frågar om kroppsliga reaktioner, brukar många berätta om press över bröstkorgen. Det är en mycket vanlig ångestreaktion. En del säger ”nej, inget i kroppen.” Då brukar jag fråga ”hur upplever du då ångest från insidan?” Det kan visa sig att man tänker, d v s övertänker och katastroferar.
Andra kan uppleva att dessa tankar med övertänk inte är ångest utan ett sätt att fundera och tänka kring vad man är med om. De säger. ”jag analyserar.” Jag brukar fråga ”vad är det som du behöver analysera och tänka efter kring?” Jag menar inte att ifrågasätta tänkandet utan mer fundera på vad denna stora kognitiva ansträngning ägnar sig åt.
Var går gränsen mellan att övertänka och tänka efter? I samtalen brukar jag märka att klienten liksom distanserar sig i samtalet och jag kan fråga: ”tänker du nu på vad vi pratar om?” Svaret kan bli ”jo, så är det, jag tänker på lite andra saker också som har med detta att göra.” Jag undrar ”ok, så vi har samtalet här och du hör mig samtidigt som du tänker på något annat, du är liksom på två platser.” Klienten kan svara ”precis så, så gör jag, jag gör nog det ofta.”
Det är en ansträngande aktivitet som pågår på insidan. Att både söka vara deltagande i ett samtal samtidigt som man tänker på annat mer eller mindre relaterat till vad vi pratar om.
Konsekvensen kan bli att man känner sig till viss del tom i relationer och uppskattar dem inte. Det beror på att man mest är närvarande i sina tankar och inte i samtalet. Inga känslor aktiveras. Det dilemmat kan vara något som klient och jag utforskar och undersöker vad som hindrar att låta bli att övertänka och anstränga sig så mycket i samvaro med andra.
En annan sak är att detta övertänkande är av en bister sort. Det är inte en glädjens budbärare. Övertänkandet handlar mest om att ha koll på vad som påverkar något som man inte är så förtjust i och blir till ett negativt förhållningssätt till andra och sig själv. T ex att man oroar sig för att man inte kommer att duglig på ett eller annat sätt t ex att någon kommer att bli arg eller ledsen. Man försöker via övertänkande att undvika att göra misstag. Det är ett tydligt tecken på ångestproblematik och något jag gärna hjälper till med.
Comments