Att vara känslomässigt nära

Klienter som vänder sig till mig är terapi-erfarna. De har ofta haft omkring 1-4 tidigare terapikontakter, en del kontakter har varit kortare, någon kontakt kan ha varit längre. Anledningarna till börja med terapi är olika, men erfarenheten från terapierna är densamma. Det blev ingen önskad förändring.

Vad kan det vara som gör att en terapi fungerar och inte en annan? Ofta kan det handla om att psykolog och klient tillsammans försöker förstå. De lyckas sätta ord på problemen, hur de har uppstått och även formulera vad de kan se för förändring för klienten i framtiden, alltså en positiv utveckling. Men det är mer på ett intellektuellt plan.

Det som kan göra att terapin går i stå, tror jag, kan vara att psykolog och klient har haft förtroliga samtal och samtidigt väl intellektuella. Jag kan känna igen mig själv i det en gång i tiden. Man pratade om viktiga saker, det kändes på riktning, både psykolog och klient förstod så väl bakgrund, problem i nuläget och önskemål för framtiden. Likväl kunde den önskade förändringen vara liten. 

För att en terapi ska lyckas behöver psykolog och klient kunna formulera vad som är problemet. När de sedan ger sig i kast med att göra något åt det, så behövs både förståelse och även känslomässig upplevelse.

Min erfarenhet är att det kan gå ganska snabbt att se problemet, men det kan vara tungt att hålla sig kvar nära det man önskar förändra – i både ord och känslor. Det är en sak att kunna tänka och prata om vad man vet, och en annan sak att känna vad man vet. Som en slags känslomässig visshet, inte bara en visshet i tanken.

Om både klient och psykolog distanserar sig ifrån vad som är utmaningen för klienten känslomässigt så är risken att terapin inte leder till förändring. Samtalet kan bli ytligt och samtidigt kan man känna en stark närvaro i att man delar något intimt och sårbart. En dubbelhet uppstår.

Nu hoppas jag att den som läser detta inte blir stressad och känner att han/hon behöver komma mer förberedd till terapin. Att söka sig fram till vad en terapi ska fokusera på i stora drag, kan räcka ganska väl för de flesta när de söker en psykolog. Man kan behöva ett mer öppet synsätt och då är det viktigt att jag som psykolog inte söker snäva in det. 

Det här är ett perspektiv på det terapeutiska samtalet, och jag är medveten om att terapeutiska samtal har flera ingredienser.