Besvikelse – när verkligheten inte blir som vi hoppades
Någon hör inte av sig när vi hade behövt det. Ett arbete som vi lagt mycket kraft på leder inte dit vi önskade. Vi märker att vi ännu en gång har gått med på något vi ville säga nej till. Besvikelse kan uppstå i små vardagliga händelser och inför sådant som präglar ett helt liv. Något som vi hoppades på, behövde eller räknade med blev annorlunda.
Ibland vet vi genast vad vi är besvikna över. Andra gånger märks det som irritation, tystnad eller en ovilja att försöka igen. Bakom reaktionen kan det finnas en förhoppning som vi knappt var medvetna om förrän den inte infriades.
Det här är en kortare text om besvikelse på andra, på oss själva och över livet som inte blev som vi hoppades. Jag undersöker vad besvikelsen kan rymma, hur den påverkar vår bild av oss själva och andra och hur den bilden kan förändras med tiden.
Vad är besvikelse?
Besvikelse uppstår i avståndet mellan det vi hoppades på och det som faktiskt sker. Vi hade föreställt oss något som betydde något för oss: att bli förstådda, få en möjlighet, lyckas med en uppgift eller kunna lita på någon. När det uteblir berörs också det som hoppet var förbundet med.
Känslan kan rymma sorg, ilska, sårad stolthet och maktlöshet. Vi kan vara ledsna över det som inte blev och samtidigt arga över att någon hade kunnat handla annorlunda.
Ibland tillkommer skam över att ha hoppats så mycket eller över att fortfarande längta efter något som tycks självklart för andra.
En förväntan kan bygga på ett uttalat löfte eller en överenskommelse. Den kan också ha vuxit fram genom tidigare erfarenheter, gemensamma vanor eller vår föreställning om hur en relation ska vara. Det är därför inte alltid tydligt vad besvikelsen gäller. En utebliven inbjudan kan exempelvis väcka sorg över en vänskap som länge har känts osäker.
Besvikelsen säger något om vår upplevelse och om vad som står på spel för oss. Samtidigt kan det finnas flera sätt att förstå det som hände. Att känna sig bortvald är smärtsamt, även när den andras avsikt fortfarande är oklar.
Att vara besviken på andra
Besvikelse på en annan människa handlar ofta om att något i relationen inte besvarades som vi hade hoppats. Någon kom inte, lyssnade inte eller höll inte sitt löfte. Men det kan också gälla något mindre synligt: att vi inte kände oss sedda, prioriterade eller värda att ta hänsyn till.
När vi har känt tillit kan besvikelsen förändra vår bild av personen.
”Jag trodde att jag kunde räkna med dig.”
Det som gör ont är då både själva händelsen och osäkerheten som följer:
”Vad kan jag förvänta mig av dig?” ”Vad betyder vår relation för dig?”
Det kan vara svårt att visa hur mycket den andra har betydelse för oss. I stället för att uttrycka vår besvikelse kanske vi blir kritiska, svarar kort eller drar oss undan. Någon söker upprepade försäkringar om att vara viktig. En annan förklarar bort det som hände och blir ännu mer tillmötesgående, av rädsla för att också förlora kontakten. Den andra kan då möta vår kyla eller anpassning utan att förstå vad som ligger bakom.
Ibland har en förväntan aldrig blivit uttalad. I andra fall har den framförts många gånger utan att få något gensvar. Alla besvikelser kan därför inte förstås som missförstånd. Ett brutet förtroende eller ett återkommande svek väcker också frågor om relationens villkor och om möjligheten att åter känna tillit.
Att vara besviken på sig själv
”Jag borde ha förstått. Jag skulle ha sagt något. Varför gjorde jag så igen?”
När vi är besvikna på oss själva jämför vi det vi gjorde med det vi önskar att vi hade gjort. Vi kanske har sårat någon, undvikit ett viktigt samtal eller avstått från något vi längtde efter. Besvikelsen kan också gälla vår förmåga: vi trodde att vi skulle orka mer, lyckas bättre eller ha kommit längre vid det här laget.
Här kan besvikelse, skuld, skam och ånger ligga nära varandra. Ångern kretsar ofta kring ett eget val och tanken att ett annat beslut hade kunnat ge ett annat resultat. Besvikelsen kan vara bredare och gälla både utfallet och vår föreställning om oss själva.
Det finns ibland något konkret att ta ansvar för. Men självkritiken kan också bli svepande. En viss handling övergår till ett omdöme om hela personen:
”Jag är feg.” ”Jag förstör alltid.”
"Så dumt, hur kunde jag tro att det skulle fungera."
”Jag kommer inte att klara av det här, aldrig.”
Det blir då svårare att urskilja vad som faktiskt hände, vilket ansvar vi hade och vilka begränsningar som fanns.
I efterhand vet vi dessutom sådant som vi inte visste då. Vi ser följderna av vårt beslut, men har kanske svårare att minnas osäkerheten, rädslan eller tröttheten när vi fattade det. Vi bedömer vårt tidigare jag utifrån en klarhet som kom först senare. Även förväntan på att alltid kunna förstå, förutse och förmå kan vara en del av det som gör besvikelsen så hård.
När livet inte blev som vi hoppades
Viss besvikelse har ingen tydlig mottagare. Den gäller en relation som aldrig blev möjlig, ett arbetsliv som inte gav det vi sökte eller år som kom att präglas av sådant vi inte hade valt.
Ett tänkt liv kan ha funnits med oss länge: någon att dela vardagen med, en familj, ett skapande arbete eller mer tid och frihet. Även när ingen har lovat oss detta kan förlusten av möjligheten vara smärtsam. Vi kan sakna något som aldrig hann bli verkligt.
Det kan vara svårt att tala om en sådan besvikelse. Vi kanske tänker att vi borde vara tacksamma för det vi har, eller att andra har det värre. Det kan också kännas skamligt att medge att tillvaron inte motsvarar det vi hade föreställt oss.
Uppskattning och besvikelse kan finnas samtidigt. Vi kan tycka om vårt liv och ändå sörja något som saknas. Ibland finns möjligheten fortfarande kvar, fast i en annan form. Annat går inte längre att få tillbaka. Då kan besvikelsen övergå i sorg över det som inte blev och över att livet har gränser som vi inte själva bestämmer över.
När besvikelsen dröjer
Efter upprepade besvikelser kan förväntningarna på både andra och en själv förändras. Vi räknar med att bli svikna, avstår från att försöka eller håller tillbaka det som betyder något. Det spelar ändå ingen roll kan bli ett sätt att förhålla sig till sådant som en gång väckte engagemang.
Den hållningen kan skydda mot att åter bli sårad. Samtidigt kan den göra det svårt att uppfatta när någon faktiskt visar omsorg eller när en ny situation rymmer andra möjligheter. Tidigare erfarenheter finns med i det som sker nu.
Besvikelse kan också stanna kvar som ett återkommande grubblande över vad någon borde ha gjort eller hur livet borde ha blivit. Det kan finnas något oavslutat där: ett ansvar som aldrig erkändes, en förlust som inte fick något utrymme eller en längtan som fortfarande är levande.
I en relation får det betydelse om besvikelsen kan bli mottagen. Att någon lyssnar, förstår sin del och visar omsorg om följderna kan förändra upplevelsen av det som hände. I andra relationer uteblir ett sådant svar. Då kan en del av smärtan ligga i att också behöva avstå från hoppet om att den andra en dag ska förstå.
Reflektion
Jag tänker att besvikelse ofta visar hur mycket vi har varit beredda att hoppas, ibland utan att själva riktigt veta om det. Besvikelsen visar också vad som är betydelsefullt för oss.
Vi hade räknat med en annan människa, föreställt oss att vi själva eller möjligheterna skulle vara annorlunda, eller att livet skulle lämna utrymme för något vi längtade efter. När det inte blir som vi hoppats kan omdömena komma snabbt: om den andra, om oss själva eller om livet som helhet.
Bakom dem kan det finnas en mer sårbar erfarenhet av att något betydelsefullt inte fick något svar. Den erfarenheten kan behöva få finnas en tid, också när vi ännu inte vet vad den innebär för hur vi vill leva eller förhålla oss till varandra.
Ibland känns det som om mattan har dragits undan under våra fötter. Vi är omskakade. Det vi räknade med håller inte längre, och vår bild av tillvaron behöver förändras. Det kan vara smärtsamt, men också frigörande när vi inte längre behöver hålla fast vid en förväntan som verkligheten inte motsvarar.
Med tiden kan också vår bild av det som hände vidgas. Det som först tycktes säga allt om en annan människa, om oss själva eller om framtiden kan få fler nyanser. Besvikelsen kan fortfarande finnas kvar, samtidigt som annat åter får betydelse och framtiden inte längre framstår som lika given.
– Maria Sandgren
*****
Om något i texten berör din situation och du önskar förändring i ditt liv, är du välkommen att boka ett första samtal.
