Ensamhet
- Maria Sandgren
- 28 aug.
- 18 min läsning
Uppdaterat: för 2 dagar sedan
Ensamhet är en del av livet, men den kan se mycket olika ut. Vi kan vara ensamma utan att känna oss ensamma, och ändå känna stark ensamhet trots att vi har människor omkring oss.
Att längta efter kontakt och tillhörighet är djupt mänskligt. När den kontakt vi behöver saknas kan ensamheten påverka både vårt välbefinnande och hur vi ser på oss själva och andra. Samtidigt behöver ensamhet inte bara handla om hur många människor vi har omkring oss, utan om kvaliteten i våra relationer och om vi upplever att vi hör till.
Här kan du läsa mer om ensamhet, närhet och vad som kan hjälpa oss att skapa mer meningsfull kontakt med andra.
Vad är ensamhet?
Ensamhet handlar inte bara om att vara för sig själv. Vi kan uppskatta att vara ensamma och aktivt söka stunder av avskildhet, samtidigt som ofrivillig ensamhet kan vara smärtsam.
Det är vår upplevelse av våra relationer som är central. Vi kan sakna någon att dela vardagen med, längta efter en nära relation eller uppleva att vi inte riktigt hör hemma någonstans. Därför brukar man också skilja mellan olika former av ensamhet, exempelvis social och emotionell ensamhet.
En reflektion
Vad är det egentligen vi saknar när vi känner oss ensamma? Vi kan känna oss ensamma tillsammans med andra eller känna oss ensamma i vår avskildhet.
Avskildheten kan kännas lättsam och fri för en person, medan den för en annan väcker stark oro och snabbt behöver fyllas med aktiviteter och möten. På motsvarande sätt kan närvaron av andra upplevas som en trygg plats för en person, medan den för någon annan kan upplevas som fylld av krav på att anpassa sig.
Ibland är det vi saknar ganska konkret: människor omkring oss. Deras fysiska närvaro kan skapa en känsla av gemenskap även när vi inte står varandra nära. På en arbetsplats kan vi exempelvis uppskatta att kollegorna är på plats. Lokalen fylls av liv, och även utan att vi hela tiden talar med varandra kan vetskapen om de andras närvaro ha betydelse.
Andra gånger saknar vi snarare närhet, förståelse eller känslan av att vara betydelsefull för någon. Då handlar ensamheten mindre om antalet människor omkring oss och mer om relationernas kvaliteter – om djup, närhet, ömsesidighet och förtroende.
Det kan därför vara hjälpsamt att försöka förstå den egna ensamheten snarare än att enbart konstatera att den finns. Vad är det egentligen vi längtar efter, och vad skulle göra skillnad?
Våra behov kan också skifta över tid. Ibland vill vi helst träffa någon som känner oss väl och har mindre lust eller ork för nya bekantskaper. Vid andra tillfällen kan det vara just ett större socialt sammanhang som vi längtar efter.
Det finns också en viktig skillnad mellan att välja ensamhet och att sakna alternativ. För den som har relationer och sammanhang att välja mellan kan avskildhet vara ett aktivt val. Den som saknar vänskaper, bekantskaper eller gemenskap har inte samma möjlighet att välja närhet eller avstå från den.
Frågor som kan hjälpa oss att förstå den egna upplevelsen av ensamhet är: Vilken sorts kontakt längtar jag efter? Finns det människor omkring mig som jag skulle vilja komma närmare? Eller saknar jag ett sammanhang där jag känner att jag hör till?
– Maria Sandgren
Fördjupning
Den här texten utgår från min kliniska erfarenhet som psykolog tillsammans med forskning om ensamhet, relationer, anknytning, tillhörighet och psykisk hälsa. Nedan finns ett urval av böcker och vetenskapliga artiklar för dig som vill fördjupa dig i ämnet.
Böckerna belyser ensamhet och mänsklig gemenskap ur olika perspektiv. De handlar om vårt behov av tillhörighet och nära relationer, men också om hur tidigare erfarenheter kan påverka vår tillit till andra och våra sätt att söka eller undvika närhet. Några av böckerna berör också skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam, och hur förmågan att vara för sig själv kan samexistera med behovet av andra människor.
Ensamhet är också ett återkommande tema i skönlitteraturen och essäistiken. Därför finns här, vid sidan av den psykologiska litteraturen, ett urval romaner, berättelser och essäer som på olika sätt gestaltar erfarenheter av ensamhet, utanförskap, avskildhet och längtan efter kontakt.
Forskningsreferenserna belyser skillnaden mellan att känna sig ensam och att vara socialt isolerad samt olika former av ensamhet. Forskningen beskriver också hur ensamhet kan upplevas känslomässigt, med exempelvis ledsnad, rädsla och tomhet, och fördjupar förståelsen av existentiell ensamhet som en upplevelse av separation från andra människor och omvärlden.
Om ensamheten har blivit långvarig, känns tung eller påverkar hur du mår eller gör det svårt att få den närhet och gemenskap du önskar, kan det vara värdefullt att söka hjälp hos en legitimerad psykolog.
Böcker
Att vinna över ensamheten: psykologens bästa råd – Anna Bennich
Ensam i en värld full av människor – Stefan Ekberg
Den livsfarliga tystnaden – Ullakarin Nyberg & Anna Lagerblad
179 år av ensamhet – Linda Portnoff och Jenny Lantz
Att höra till: om ensamhet och gemenskap – Peter Strang
Ut ur ensamheten – Martina Wolf-Arehult
Ensamhet i skönlitteratur och essäistik
Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
Väggen – Marlen Haushofer
Granhäcken: Om ensamheter – Nora Hämäläinen (essä)
Vem ska trösta Knyttet? – Tove Jansson
Den ensamma staden – Olivia Laing (essä)
Alberte och friheten – Cora Sandel
Vill du har fler förslag på skönlitterära böcker om ensamhet så hittar du dem i det avslutande avsnittet längst ned.
Forskning
Ensamhet tillsammans med andra
Att ha människor omkring sig skyddar inte alltid mot ensamhet. Vi kan ha familj, arbetskamrater, vänner eller en partner och ändå uppleva att något viktigt saknas.
Närhet handlar inte bara om hur ofta vi träffas eller hur mycket tid vi tillbringar tillsammans. Den handlar också om vad som händer mellan oss. Kan vi visa något av oss själva? Finns det ett intresse för den andres upplevelse? Får det som är viktigt för oss utrymme i relationen?
Vi kan därför känna oss ensamma också i nära relationer. Ibland fungerar vardagen väl och det finns både omsorg och lojalitet, samtidigt som det känslomässiga utbytet har blivit begränsat. Vi kanske pratar om vad som behöver göras men mer sällan om vad vi längtar efter, oroar oss för eller berörs av.
En reflektion
Vad är det som gör att vi känner oss nära en annan människa? Vad är det som gör att vi känner samhörighet?
Närhet behöver inte innebära att vi berättar allt för varandra eller ständigt har djupa samtal. Ofta växer den fram i små ögonblick av ömsesidighet: någon frågar vidare när vi berättar något, kommer ihåg det vi tidigare har sagt eller märker att något har hänt med oss.
För att kunna känna oss sedda behöver vi samtidigt låta något av oss själva bli synligt. Det innebär en viss sårbarhet. Om vi av rädsla för att bli avvisade, kritiserade eller missförstådda hela tiden anpassar oss efter den andra kan vi vara mycket tillsammans med någon utan att själva riktigt vara närvarande i relationen.
Ensamhet tillsammans med andra behöver därför inte enbart säga något om vilka relationer vi har. Den kan också väcka frågor om hur vi är i dem.
Kan jag visa vad jag känner och tänker? Finns det plats för olikheter mellan oss? Är jag intresserad av den andres erfarenheter och upplever jag samma intresse tillbaka? Kan vi nå varandra när något känns svårt?
Kanske uppstår känslan av närhet inte främst genom hur mycket tid vi delar, utan genom erfarenheten av att det finns en plats där något av oss kan bli mottaget av en annan människa.
När den känslan uppstår är också olika. En del vill gärna prata och lära känna den andre den vägen. Andra är nöjda med att mer göra saker och ting tillsammans och känna gemenskap och förtrolighet.
Då spelar det också roll vem den andre är. Med vissa människor längtar vi efter större närhet, samtidigt som den av olika skäl kanske inte är möjlig. Vi kan ändå uppskatta det som går att dela och det sätt vi kan vara tillsammans på, även om längtan efter större närhet finns kvar.
Vi kan också se på oss själva på samma sätt. Vi är inte likadana i alla våra relationer. Olika sidor av oss får utrymme tillsammans med olika människor, och graden av närhet kan också variera. Det behöver inte betyda att något är fel. Det är en del av hur relationer fungerar.
Ingen enskild relation behöver rymma alla delar av oss eller tillgodose alla våra behov av närhet.
– Maria Sandgren
Fördjupning
Den här texten utgår från min kliniska erfarenhet som psykolog tillsammans med forskning om ensamhet, relationer, anknytning, tillhörighet och psykisk hälsa. Nedan finns ett urval av böcker och vetenskapliga artiklar för dig som vill fördjupa dig i ämnet.
Böckerna belyser ensamhet och mänsklig gemenskap ur olika perspektiv. De handlar om vårt behov av tillhörighet och nära relationer, men också om hur tidigare erfarenheter kan påverka vår tillit till andra och våra sätt att söka eller undvika närhet. Några av böckerna berör också skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam, och hur förmågan att vara för sig själv kan samexistera med behovet av andra människor.
Ensamhet är också ett återkommande tema i skönlitteraturen och essäistiken. Därför finns här, vid sidan av den psykologiska litteraturen, ett urval romaner, berättelser och essäer som på olika sätt gestaltar erfarenheter av ensamhet, utanförskap, avskildhet och längtan efter kontakt.
Forskningsreferenserna belyser vad som kännetecknar upplevelsen av social kontakt och närhet, bland annat trygghet, acceptans och tillhörighet. Forskningen beskriver också hur delandet av perspektiv, erfarenheter och känslor kan bidra till gemensam förståelse och till att relationer fördjupas.
Om ensamheten har blivit långvarig, känns tung eller påverkar hur du mår eller gör det svårt att få den närhet och gemenskap du önskar, kan det vara värdefullt att söka hjälp hos en legitimerad psykolog.
Böcker
Att vinna över ensamheten: psykologens bästa råd – Anna Bennich
Ensam i en värld full av människor – Stefan Ekberg
Den livsfarliga tystnaden – Ullakarin Nyberg & Anna Lagerblad
179 år av ensamhet – Linda Portnoff och Jenny Lantz
Att höra till: om ensamhet och gemenskap – Peter Strang
Ut ur ensamheten – Martina Wolf-Arehult
Ensamhet i skönlitteratur och essäistik
Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
Väggen – Marlen Haushofer
Granhäcken: Om ensamheter – Nora Hämäläinen (essä)
Vem ska trösta Knyttet? – Tove Jansson
Den ensamma staden – Olivia Laing (essä)
Alberte och friheten – Cora Sandel
Vill du har fler förslag på skönlitterära böcker om ensamhet så hittar du dem i det avslutande avsnittet längst ned.
Forskning
När ensamheten blir ett mönster
Ensamhet är inte alltid bara en konsekvens av våra yttre omständigheter. När den har funnits länge kan den också börja påverka hur vi tolkar sociala situationer och hur vi beter oss tillsammans med andra.
Den som flera gånger har känt sig avvisad eller utanför kan bli mer uppmärksam på tecken på att det ska hända igen. Ett uteblivet svar, en kort kommentar eller någon som verkar distraherad kan få stor betydelse. För någon annan passerar samma händelser som en del av flödet av alla möten under en dag. Om något ändå känns fel går det kanske att fråga eller återkomma till det.
Men när tilliten till andra är svag kan osäkerheten bli svårare att bära. Vi kan börja skydda oss genom att dra oss undan, inte fråga, inte berätta eller undvika att visa att vi faktiskt önskar kontakt. Närhet kan i sig väcka rädsla och leda till att vi skapar avstånd.
Det kan finnas goda skäl till att tilliten har blivit svag. Ett barn kanske inte fick den trygghet och närhet det behövde av sina föräldrar eller blev mobbat och uteslutet av andra barn. Senare i livet kan erfarenheter av att bli illa behandlad av en partner eller åsidosatt i andra viktiga relationer påverka tilliten ytterligare.
Om ensamheten har blivit långvarig, känns tung eller påverkar hur du mår eller gör det svårt att få den närhet och gemenskap du önskar, kan det vara värdefullt att söka hjälp hos en legitimerad psykolog.
Hur kan det märkas i vuxna relationer?
Tillit och närhet
Det kan vara svårt att lita på att andra finns kvar emotionellt. En rädsla för att bli övergiven, vara för mycket, för krävande eller till besvär kan finnas i bakgrunden. Det kan göra att vi undviker närhet eller snabbt drar oss tillbaka när något skaver.
Känslor och behov
Det kan också vara svårt att känna igen och uttrycka vad vi själva behöver. Den egna upplevelsen trivialiseras: ”Nu överdriver jag” eller ”Varför reagerar jag så här?” Samtidigt kan vi bli mycket uppmärksamma på vad andra behöver och på att själva inte vara till besvär.
Efter hand kan en obalans uppstå. Vi lyssnar, frågar och ger omsorg men har låga förväntningar på att andra ska göra detsamma för oss. Relationerna kan då börja kännas utmattande eller tomma: ”Jag lyssnar och frågar, men får inget tillbaka.” Det kan vara särskilt smärtsamt när det gäller någon vi tycker mycket om.
När något går fel mellan oss
Små missförstånd kan också upplevas som stora hot mot relationen: ”Vad gjorde jag?”, ”Jag skulle inte ha sagt så” eller ”Tänk om jag förstörde något nu?”
I stället för att fråga vad som hände eller försöka reda ut missförståndet kan vi dra oss undan. Då blir det svårare att upptäcka att relationer faktiskt kan tåla konflikter och att kontakt kan återupprättas efter att något har gått fel.
Egenvärde och integritet
Att åsidosätta sig själv och i hög grad orientera sig efter vad den andre behöver kan så småningom bli ett mönster. Det kan bli svårare att känna vad man själv vill, värdesätter och behöver – och att skilja mellan vad som tillhör mig, vad som tillhör den andre och vad vi behöver lösa tillsammans.
Vi kan då bli kvar i relationer där vi är alltför följsamma och själva kommer till korta. Paradoxalt nog kan försöket att bevara relationen bidra till att vi känner oss ensamma i den.
En reflektion
Det som en gång hjälpte oss att skydda oss mot avvisande kan alltså samtidigt göra det svårare att få den kontakt vi längtar efter.
Böckerna belyser ensamhet och mänsklig gemenskap ur olika perspektiv. De handlar om vårt behov av tillhörighet och nära relationer, men också om hur tidigare erfarenheter kan påverka vår tillit till andra och våra sätt att söka eller undvika närhet. Några av böckerna berör också skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam, och hur förmågan att vara för sig själv kan samexistera med behovet av andra människor.
Ensamhet är också ett återkommande tema i skönlitteraturen och essäistiken. Därför finns här, vid sidan av den psykologiska litteraturen, ett urval romaner, berättelser och essäer som på olika sätt gestaltar erfarenheter av ensamhet, utanförskap, avskildhet och längtan efter kontakt.
Att upptäcka sådana mönster innebär inte att ensamheten är självförvållad. Tvärtom kan mönstren en gång ha varit begripliga sätt att hantera verkliga erfarenheter. Men det som var nödvändigt eller hjälpsamt då behöver inte vara det nu.
Kanske börjar förändringen med att kunna skilja lite mer mellan det som händer i relationen här och nu och det vi av erfarenhet har lärt oss att förvänta oss ska hända.
– Maria Sandgren
Fördjupning
Den här texten utgår från min kliniska erfarenhet som psykolog tillsammans med forskning om ensamhet, relationer, anknytning, tillhörighet och psykisk hälsa. Nedan finns ett urval av böcker och vetenskapliga artiklar för dig som vill fördjupa dig i ämnet.
Böckerna belyser ensamhet och mänsklig gemenskap ur olika perspektiv. De handlar om vårt behov av tillhörighet och nära relationer, men också om hur tidigare erfarenheter kan påverka vår tillit till andra och våra sätt att söka eller undvika närhet. Några av böckerna berör också skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam, och hur förmågan att vara för sig själv kan samexistera med behovet av andra människor.
Forskningsreferenserna belyser emotionell försummelse i barndomen och hur bristande känslomässig omsorg kan få betydelse för utvecklingen. Forskningen beskriver också samband mellan erfarenheter av försummelse under barndomen, otrygga anknytningsmönster och psykiskt mående senare i livet.
Om ensamheten har blivit långvarig, känns tung eller påverkar hur du mår eller gör det svårt att få den närhet och gemenskap du önskar, kan det vara värdefullt att söka hjälp hos en legitimerad psykolog.
Böcker
Att vinna över ensamheten: psykologens bästa råd – Anna Bennich
Ensam i en värld full av människor – Stefan Ekberg
Den livsfarliga tystnaden – Ullakarin Nyberg & Anna Lagerblad
179 år av ensamhet – Linda Portnoff och Jenny Lantz
Att höra till: om ensamhet och gemenskap – Peter Strang
Ut ur ensamheten – Martina Wolf-Arehult
Ensamhet i skönlitteratur och essäistik
Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
Väggen – Marlen Haushofer
Granhäcken: Om ensamheter – Nora Hämäläinen (essä)
Vem ska trösta Knyttet? – Tove Jansson
Den ensamma staden – Olivia Laing (essä)
Alberte och friheten – Cora Sandel
Vill du har fler förslag på skönlitterära böcker om ensamhet så hittar du dem i det avslutande avsnittet längst ned.
Forskning
Vad gör närhet möjlig?
Närhet uppstår sällan bara genom att vi befinner oss tillsammans. För att en relation ska fördjupas behöver vi gradvis kunna visa mer av oss själva och samtidigt vara intresserade av den andra människans erfarenheter. Man kan säga att man upplever en slags connection.
Det kan handla om något så enkelt som att berätta att vi blev glada över något som hände under dagen, att vi är oroliga inför något eller att vi saknade den andre. När vi berättar något om vad vi känner, tänker, önskar eller behöver ger vi den andre en möjlighet att lära känna oss.
Det kan vara så enkelt att vi inte håller tillbaka i små vardagliga möten.
Det kan också vara svårt att öppna när man varit länge tillbakadragen i en relation som betyder mycket för en själv. Det kan vara svårt att intressera sig för någon lite mer än vanligt när man tidigare varit mer reserverad.
Men närhet handlar också om hur det vi uttrycker tas emot. Blir den andre nyfiken? Frågar vidare? Försöker förstå? Kan vi själva göra detsamma när någon berättar något för oss? Och vi behöver vara kvar i den upplevelsen av att tänka och känna kring vad den andre visar för oss. Utan att rygga tillbaka och dra oss in i skalet igen.
På så sätt skapas närhet i ett utbyte mellan människor.
Att våga visa vad som betyder något
Att uttrycka vad vi känner och behöver innebär en viss sårbarhet. Vi vet inte på förhand hur den andre kommer att reagera.
För den som tidigt har erfarenhet av att känslor och behov inte blivit uppmärksammade kan detta vara särskilt svårt. Emotionell försummelse handlar bland annat om det som inte hände: att barnets signaler inte uppmärksammades, känslor inte speglades eller behov inte fick tillräckligt gensvar.
Barnet kan då lära sig att dämpa eller undvika det som känns och i stället bli uppmärksamt på vad andra behöver och uppskattar. Som vuxen kan det vara svårt att ens identifiera den egna upplevelsen, än mindre uttrycka den inför någon annan.
Då uppstår en paradox: vi kan längta efter att någon ska komma nära samtidigt som vi har svårt att visa det som den andre skulle behöva få tillgång till för att kunna lära känna oss.
Närhet utan att förlora sig själv
Att komma nära någon betyder samtidigt inte att gränserna mellan två människor ska försvinna.
Vi kan tycka olika, vilja olika saker och ibland göra varandra besvikna. Närhet innebär inte ständig samstämmighet. Tvärtom kan en viktig del av en nära relation vara erfarenheten av att ”jag kan vara mig själv” och ”du kan vara dig själv” – och att ”vi ändå kan fortsätta vara i kontakt.”
En reflektion
Vad delar vi egentligen med de människor vi står nära?
Det är lätt att tänka att närhet framför allt handlar om hur mycket tid vi tillbringar tillsammans eller hur väl vi känner till varandras liv. Men kanske handlar en del av närheten om något annat: att våra inre erfarenheter får finnas i relationen. Att vi får finnas, vi kanske inte visar allt om vem vi är, det är sällan nödvändigt, men att vi känner egenvärde och delar vad vi har gemensamt med den andra personen.
Det behöver inte betyda att allt ska sägas eller delas. Vi väljer olika grad av närhet i olika relationer. Men för att någon ska kunna lära känna oss behöver något av det vi känner, tänker, önskar och behöver kunna bli synligt.
Och vi behöver kunna möta något av detsamma hos den andre.
– Maria Sandgren
Fördjupning
Den här texten utgår från min kliniska erfarenhet som psykolog tillsammans med forskning om ensamhet, relationer, anknytning, tillhörighet och psykisk hälsa. Nedan finns ett urval av böcker och vetenskapliga artiklar för dig som vill fördjupa dig i ämnet.
Böckerna belyser ensamhet och mänsklig gemenskap ur olika perspektiv. De handlar om vårt behov av tillhörighet och nära relationer, men också om hur tidigare erfarenheter kan påverka vår tillit till andra och våra sätt att söka eller undvika närhet. Några av böckerna berör också skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam, och hur förmågan att vara för sig själv kan samexistera med behovet av andra människor.
Ensamhet är också ett återkommande tema i skönlitteraturen och essäistiken. Därför finns här, vid sidan av den psykologiska litteraturen, ett urval romaner, berättelser och essäer som på olika sätt gestaltar erfarenheter av ensamhet, utanförskap, avskildhet och längtan efter kontakt.
Forskningsartiklarna belyser ensamhet och social gemenskap ur olika perspektiv – från olika former och upplevelser av ensamhet till vårt grundläggande behov av tillhörighet och nära relationer. Forskningen beskriver också hur tidigare relationella erfarenheter kan få betydelse för våra sätt att närma oss andra och vilka kvaliteter som bidrar till att vi känner närhet, samhörighet och kontakt med andra människor.
Om ensamheten har blivit långvarig, känns tung eller påverkar hur du mår eller gör det svårt att få den närhet och gemenskap du önskar, kan det vara värdefullt att söka hjälp hos en legitimerad psykolog.
Böcker
Att vinna över ensamheten: psykologens bästa råd – Anna Bennich
Ensam i en värld full av människor – Stefan Ekberg
Den livsfarliga tystnaden – Ullakarin Nyberg & Anna Lagerblad
179 år av ensamhet – Linda Portnoff och Jenny Lantz
Att höra till: om ensamhet och gemenskap – Peter Strang
Ut ur ensamheten – Martina Wolf-Arehult
Ensamhet i skönlitteratur och essäistik
Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
Väggen – Marlen Haushofer
Granhäcken: Om ensamheter – Nora Hämäläinen (essä)
Vem ska trösta Knyttet? – Tove Jansson
Den ensamma staden – Olivia Laing (essä)
Alberte och friheten – Cora Sandel
Vill du har fler förslag på skönlitterära böcker om ensamhet så hittar du dem i det avslutande avsnittet längst ned.
Forskning
Hur kan ensamheten förändras?
När vi känner oss ensamma ligger det nära till hands att tänka att lösningen är att träffa fler människor. Ibland är det precis vad som behövs. Men fler sociala kontakter behöver inte automatiskt innebära mindre ensamhet.
Förändring kan också handla om att förstå vilken sorts relationer och gemenskap vi saknar, vilka möjligheter som redan finns omkring oss och vad som kanske hindrar oss från att närma oss andra.
Söker vi gemenskap kring ett speciellt intresse som vi har men som vi har känt oss ensam i?
Söker vi en relation då vi önskar stå någon nära och bli familj? Någon att lita på?
Söker vi gemenskap kring något intresse för att man önskar just detta utbyte, utan att bli vän? En slags intressegemenskap.
Söker vi närhet och gemenskap från dem som vi känner oss distanserade ifrån? Vänner som försvunnit genom åren? Föräldrar och syskon man inte längre känner?
Söker vi någon vem som helst bara vi slipper vara ensamma?
Söker vi närhet och gemenskap från dem som vi känner oss distanserade ifrån? Vänner som försvunnit genom åren? Föräldrar och syskon man inte längre känner?
För någon kan nästa steg vara att söka nya sammanhang. För någon annan kan det vara att fördjupa en relation som redan finns.
Vi kan önska att bryta en isolering om vi har få eller knappt någon i vår närhet. Vi kan önska känna oss mindre ensamma och ingå i en gemenskap. Det är lite olika och steg till kontakt kan vara mer utmanande för den som är isolerad och känner sig utanför jämfört med den som känner sig ensam i andras sällskap. Vilken vägen än är och vilka utmaningar än som finns så är ett intresse för den andre och vad man gör tillsammans något att utveckla och engagera sig i och samtidigt vara varsam med hur det tas emot. Och att ha tålamod genom att ta små steg i taget.
En reflektion
Vägen ur ensamhet behöver därför inte börja med frågan: Hur får jag fler människor omkring mig?
En annan fråga kan vara: Vilken sorts kontakt längtar jag efter?
När vi bättre förstår vad vi saknar blir det också lättare att se vad som skulle kunna förändras. Det kan handla om gemenskap, vänskap, kärlek, ömsesidighet eller helt enkelt att ha några människor och sammanhang där vi känner att vår närvaro betyder något.
Och kanske finns det ingen motsättning mellan att kunna vara ensam och att kunna vara nära andra. Att kunna vara för sig själv utan att känna sig övergiven och att kunna söka andra när vi längtar efter kontakt kan vara två delar av samma psykologiska frihet.
– Maria Sandgren
Fördjupning
Den här texten utgår från min kliniska erfarenhet som psykolog tillsammans med forskning om ensamhet, relationer, anknytning, tillhörighet och psykisk hälsa. Nedan finns ett urval av böcker och vetenskapliga artiklar för dig som vill fördjupa dig i ämnet.
Böckerna belyser ensamhet och mänsklig gemenskap ur olika perspektiv. De handlar om vårt behov av tillhörighet och nära relationer, men också om hur tidigare erfarenheter kan påverka vår tillit till andra och våra sätt att söka eller undvika närhet. Några av böckerna berör också skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam, och hur förmågan att vara för sig själv kan samexistera med behovet av andra människor.
Ensamhet är också ett återkommande tema i skönlitteraturen och essäistiken. Därför finns här, vid sidan av den psykologiska litteraturen, ett urval romaner, berättelser och essäer som på olika sätt gestaltar erfarenheter av ensamhet, utanförskap, avskildhet och längtan efter kontakt.
Forskningsreferenserna belyser olika aspekter av social gemenskap och vad som kan motverka ensamhet och isolering, bland annat social kontakt, tillhörighet, socialt stöd och social integration. Forskningen beskriver också samband mellan ensamhet, social isolering och psykisk ohälsa i olika åldersgrupper.
Om ensamheten har blivit långvarig, känns tung eller påverkar hur du mår eller gör det svårt att få den närhet och gemenskap du önskar, kan det vara värdefullt att söka hjälp hos en legitimerad psykolog.
Böcker
Att vinna över ensamheten: psykologens bästa råd – Anna Bennich
Ensam i en värld full av människor – Stefan Ekberg
Den livsfarliga tystnaden – Ullakarin Nyberg & Anna Lagerblad
179 år av ensamhet – Linda Portnoff och Jenny Lantz
Att höra till: om ensamhet och gemenskap – Peter Strang
Ut ur ensamheten – Martina Wolf-Arehult
Ensamhet i skönlitteratur och essäistik
Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
Väggen – Marlen Haushofer
Granhäcken: Om ensamheter – Nora Hämäläinen (essä)
Vem ska trösta Knyttet? – Tove Jansson
Den ensamma staden – Olivia Laing (essä)
Alberte och friheten – Cora Sandel
Fler förslag på skönlitterära böcker om ensamhet
Aftonland – Therese Bohman
Löpa varg – Kerstin Ekman
Dagar av ensamhet – Elena Ferrante
Jag ringer mina bröder – Jonas Hassen Khemiri
Kärlekens historia – Nicole Krauss
Märit – Astrid Lindgren
Norwegian Wood – Haruki Murakami
Glaskupan – Sylvia Plath
Tranorna flyger söderut – Lisa Ridzén
Normala människor – Sally Rooney
Forskning
Forskningen använder flera begrepp för att beskriva social gemenskap och förankring. Hit hör social connectedness, tillhörighet, socialt stöd och social integration. Begreppen överlappar men beskriver olika aspekter av våra relationer till andra och de sociala sammanhang vi ingår i.
Ensamhet och social isolering har samtidigt samband med psykisk ohälsa. Sådana samband har bland annat visats hos tonåringar och unga vuxna och hos äldre personer.
Om du vill undersöka hur det du har läst berör dig och din situation är du välkommen att boka ett första samtal.
